Balansgång.
Undrar ni ibland varför vi ser på saker så olika?
Tänk er att ni går på stan, det är fullt av folk. Ni kollar er omkring- vad ser ni? En mamma snäser åt dottern som vill rycka ner kläderna från hyllan i den fina butiken. Vilken otålig mamma tänker vi, vad pinsamt tänker mamman. Och lilla dottern som bara vill göra likadant som sin mor.
Disken är kvar sen middagen när du kommer hem från kvällspromenaden. Du blir irriterad när du tänkt dig att disken var klar, din partner sitter i soffan och tänker att du borde göra det innan du ska sova. Båda är trötta efter jobb, hämta från dagis och matlagning. Båda vill ha sin egna lugna stund innan det blir läggdags. Men vem är det som egentligen ska göra det? Vem har rätt, och vem är tröttast? Det är svårt att hitta balansen.
En dag kommer du på att det var veckor sen du pratade med din vännina. Varför har hon inte ringt? Båda parter tänker lika dant, och båda blir lite ledsna över att den andre inte verkar ta sig tid. Men vem ligger bollen hos? Vems ansvar är det att se till att man tar sig tid?
Alla ens vänner ligger inte på samma plan i livet. Alla är inte gifta, har barn, hus och hund. Alla har inte ens något "riktigt" jobb. Hur ska man kunna umgås på samma villkor, när allas livssituationer ser olika ut? Hur kan man möjligtvis sätta sig in i varandras skeden i livet?
Hela livet är en balansgång, och det gäller att hålla den rak. Men det finns nog ingen som orkar hålla den så i alla lägen, det är svårare än man kan ana.
♣klöver♣
Tänk er att ni går på stan, det är fullt av folk. Ni kollar er omkring- vad ser ni? En mamma snäser åt dottern som vill rycka ner kläderna från hyllan i den fina butiken. Vilken otålig mamma tänker vi, vad pinsamt tänker mamman. Och lilla dottern som bara vill göra likadant som sin mor.
Disken är kvar sen middagen när du kommer hem från kvällspromenaden. Du blir irriterad när du tänkt dig att disken var klar, din partner sitter i soffan och tänker att du borde göra det innan du ska sova. Båda är trötta efter jobb, hämta från dagis och matlagning. Båda vill ha sin egna lugna stund innan det blir läggdags. Men vem är det som egentligen ska göra det? Vem har rätt, och vem är tröttast? Det är svårt att hitta balansen.
En dag kommer du på att det var veckor sen du pratade med din vännina. Varför har hon inte ringt? Båda parter tänker lika dant, och båda blir lite ledsna över att den andre inte verkar ta sig tid. Men vem ligger bollen hos? Vems ansvar är det att se till att man tar sig tid?
Alla ens vänner ligger inte på samma plan i livet. Alla är inte gifta, har barn, hus och hund. Alla har inte ens något "riktigt" jobb. Hur ska man kunna umgås på samma villkor, när allas livssituationer ser olika ut? Hur kan man möjligtvis sätta sig in i varandras skeden i livet?
Hela livet är en balansgång, och det gäller att hålla den rak. Men det finns nog ingen som orkar hålla den så i alla lägen, det är svårare än man kan ana.
♣klöver♣
Bäst under press.
Undrar ni ibland varför man jobbar bäst under tidspress?
När jag ställer klockan på kvällen räknar jag ut hur mycket tid jag behöver på morgonen. Jag har inte råd med någon dötid, för det leder alltid till att jag sackar efter i tiden i alla fall. Så jag planerar i vilken ordning jag ska göra vad, var mina kläder ligger, vad jag ska slänga i mig till frukost.
På jobbet sätter jag hela tiden upp mål när jag ska vara klar med respektive uppgift, alltså måste jag hela tiden jobba för att bli lite bättre och snabbare hela tiden. Tävlingsmänniska kanske du tänker? Jag skulle snarare säga att det är en bra morot för att få tiden att gå snabbare på dagen.
När dagen närmar sig sitt slut brukar jag börja tänka ut hur eftermiddagen och kvällen ska se ut. Jag får för mig att jag hinner med mer då. Kanske skulle man istället börja ta dagarna lite som de kommer? Inte alltid sätta press på sig själv.
♣klöver♣
När jag ställer klockan på kvällen räknar jag ut hur mycket tid jag behöver på morgonen. Jag har inte råd med någon dötid, för det leder alltid till att jag sackar efter i tiden i alla fall. Så jag planerar i vilken ordning jag ska göra vad, var mina kläder ligger, vad jag ska slänga i mig till frukost.
På jobbet sätter jag hela tiden upp mål när jag ska vara klar med respektive uppgift, alltså måste jag hela tiden jobba för att bli lite bättre och snabbare hela tiden. Tävlingsmänniska kanske du tänker? Jag skulle snarare säga att det är en bra morot för att få tiden att gå snabbare på dagen.
När dagen närmar sig sitt slut brukar jag börja tänka ut hur eftermiddagen och kvällen ska se ut. Jag får för mig att jag hinner med mer då. Kanske skulle man istället börja ta dagarna lite som de kommer? Inte alltid sätta press på sig själv.
♣klöver♣
Medvetna misstag.
Undrar ni ibland varför man gör små medvetna misstag varje dag?
Det är så skönt att ligga kvar i sängen några extra minuter på morgonen, fast man vet att det innebär att man får stressa in i sista sekund. Man skyndar på toaletten, river efter kläder, sätter upp håret i en hastig knut, slänger i sig ett glas fil samtidigt som man kollar att man fått med sig allt. Man får inte tid att njuta av lugnet innan jobbet. Vilket egentligen är den mysigaste stunden på hela dagen- enligt mig.
Slänger sig i bilen och åker till jobbet, kör aningen för snabbt för att inte komma försent. Väl på jobbet känner man ett litet lugn, samtidigt som man har stressen kvar i kroppen. Man är lite hungrig och småäter till lunch. Dricker några koppar kaffe, och segar igenom eftermiddagen.
Allt detta bara för att ligga kvar några onödiga minuter i sängen på morgonen. En vän sa en gång att man inte blir mer utvilad av att somna om på morgonen- och ack vad rätt hon har. Ändå inbillar man sig att det hjälper- varje gång. Varför lär man sig aldrig av såna misstag?
♣klöver♣
Det är så skönt att ligga kvar i sängen några extra minuter på morgonen, fast man vet att det innebär att man får stressa in i sista sekund. Man skyndar på toaletten, river efter kläder, sätter upp håret i en hastig knut, slänger i sig ett glas fil samtidigt som man kollar att man fått med sig allt. Man får inte tid att njuta av lugnet innan jobbet. Vilket egentligen är den mysigaste stunden på hela dagen- enligt mig.
Slänger sig i bilen och åker till jobbet, kör aningen för snabbt för att inte komma försent. Väl på jobbet känner man ett litet lugn, samtidigt som man har stressen kvar i kroppen. Man är lite hungrig och småäter till lunch. Dricker några koppar kaffe, och segar igenom eftermiddagen.
Allt detta bara för att ligga kvar några onödiga minuter i sängen på morgonen. En vän sa en gång att man inte blir mer utvilad av att somna om på morgonen- och ack vad rätt hon har. Ändå inbillar man sig att det hjälper- varje gång. Varför lär man sig aldrig av såna misstag?
♣klöver♣
Pilot
Undrar ni ibland varför man stressar upp sig för allt?
På helgerna när man är ledig har man ångest över att man snart ska börja jobba igen.
När man ska bjuda hem folk skyndar man sig in i sista stund för att allt ska vara städat, maten ska vara klar, dukningen ska bli perfekt. Man vill ge ett intryck av perfektionism till sina vänner /släkt. När folket väl kommer måste man ändå lägga till "det är lite ostädat här, ni vet ju hur det är" bara för att dom ska känna sig lite illa till mods. Det är sånt vi bara älskar eller hur!
Om man får oväntat besök blir man stirrig över att det ligger lite tvätt på golvet i sovrummet, att man inte diskat efter maten och att lillen har stökat med leksaker över hela golvet. Man skulle gärna vilja stoppa gästerna i dörren en stund för att hinna fixa i ordning hemmet. Man kan ju inte visa sina brister inför sina nära- tänk om dom tror att vi har det stökigt hemma!
När man fikar med kollegorna skryter man om allt man hunnit under helgen- livskvalitet är det vi satsar på i våran familj. Man vill att folk ska se vilken perfekt familj vi är- vi hittar minsann på roliga saker iderligen!
Ska man ut med vänninorna står man en halv dag framför spegeln. Oavsett hur ofta och hur mycket kläder man köper har man aldrig någonting att ta på sig. Man kan inte ta på sig något man haft tidigare, då tror dom att man inte har råd att köpa nytt. Man byter om och om igen, tills man i tidens hetta bestämmer sig för något. När man sen möter upp de andra måste man säga- "jag slängde bara på mig detta i hast, fick jobba över!"
Allting handlar om att man måste vara bäst på allt. Den bästa mamman, den bästa hurstrun, den snyggaste vänninan, ha det finaste huset, den finaste bilen, den mest romantiska maken... Är det någon som känner igen sig så säg.
♣KLÖVER♣
På helgerna när man är ledig har man ångest över att man snart ska börja jobba igen.
När man ska bjuda hem folk skyndar man sig in i sista stund för att allt ska vara städat, maten ska vara klar, dukningen ska bli perfekt. Man vill ge ett intryck av perfektionism till sina vänner /släkt. När folket väl kommer måste man ändå lägga till "det är lite ostädat här, ni vet ju hur det är" bara för att dom ska känna sig lite illa till mods. Det är sånt vi bara älskar eller hur!
Om man får oväntat besök blir man stirrig över att det ligger lite tvätt på golvet i sovrummet, att man inte diskat efter maten och att lillen har stökat med leksaker över hela golvet. Man skulle gärna vilja stoppa gästerna i dörren en stund för att hinna fixa i ordning hemmet. Man kan ju inte visa sina brister inför sina nära- tänk om dom tror att vi har det stökigt hemma!
När man fikar med kollegorna skryter man om allt man hunnit under helgen- livskvalitet är det vi satsar på i våran familj. Man vill att folk ska se vilken perfekt familj vi är- vi hittar minsann på roliga saker iderligen!
Ska man ut med vänninorna står man en halv dag framför spegeln. Oavsett hur ofta och hur mycket kläder man köper har man aldrig någonting att ta på sig. Man kan inte ta på sig något man haft tidigare, då tror dom att man inte har råd att köpa nytt. Man byter om och om igen, tills man i tidens hetta bestämmer sig för något. När man sen möter upp de andra måste man säga- "jag slängde bara på mig detta i hast, fick jobba över!"
Allting handlar om att man måste vara bäst på allt. Den bästa mamman, den bästa hurstrun, den snyggaste vänninan, ha det finaste huset, den finaste bilen, den mest romantiska maken... Är det någon som känner igen sig så säg.
♣KLÖVER♣
